Att tänka på

Du bör kunna lägga ett par timmar i veckan för akvarellmåleriet. Du behöver inte ha någon speciell plats att vara på: soffbordet går bra. Därmed är det mycket lättare att avsätta tid än om du till exempel målar i olja eller akryl: du har inget staffli du måste dra fram. I regel har du inte så stor låda med målarprylar heller som man har vid de andra nämnda teknikerna.

Ha för vana att ta med dig akvarellgrejorna ut då du färdas eller är på semester: skissa motiven du fastnar för och antyd färgerna med akvarell. Det är mycket bättre att fånga intrycken på detta sätt än med kamera: skissar du fångar du det viktigaste intrycken.

Nackdelen med vissa tekniker inom akvarellen, är att du jagar sekunder medan du avvaktar torkningen: resultatet blir fördärvat om du måste avbryta mitt i en applikation eller torkning, om till exempel dörrklockan eller telefonen ringer.

Färglådor

Du skaffar lämpligtvis en färdig färglåda med färgkakor och pensel. Kostnad omkring hundralappen. I många exempel i denna bok får du lära dig hur olika färgpigment uppför sig. Står det inte angivet på varje färgkaka vad pigmentet består av (kemisk sammansättning) får du ingen större nytta av färgkakorna vid dessa övningsexempel. Men du vet inte från början hur intresserad du kommer att vara av målandet i fortsättningen, så valet står mellan en billigare färdig låda med färgkakor eller att rådgöra med handlaren och välja färgkakorna med omsorg. Jag skulle vilja råda dig att satsa på det sistnämnda: akvarell har du förmodligen säkert provat på, men de olika teknikerna jag ska ta upp har du kanske inte testat. Väljer du lösa färgkakor placerar du dem i en speciell låda.

Varje separat färgkaka kostar 10 - 50 kronor. Det är de intensiva nyanserna som är dyra: kostnaden springer genast iväg till 500 kronor för en grundutrustning. Anar du att du ska måla mycket akvarell, satsa på lösa färgkakor. Förbrukningen är väldigt liten: ungefär en färgkaka per 10 - 20 akvareller, så det blir inte dyrt i längden.

Ska du ha lösa färgkakor, måste du ha en låda att ha dem i. Satsa på en låda med plats för 30 kakor, då det inte är någon större prisskillnad mellan denna och en i mindre storlek. Vad för slags färgkakor lådan bör innehålla ser du på Färgkakor. Du behöver inte skaffa alla sorters färger med en gång.

Akvarellfärg i tub

Det är ingen skillnad mellan akvarellfärg i tub och i kaka, förutom det är lättare att få en större mängd färg från tuben. Priset är detsamma, då det är motsvarande färgstoff. Först då du kommit fram till att du förbrukar väldigt mycket färg av vissa nyanser, och du tycker det är jobbigt att få den mängden från färgkakorna, kan du prova att skaffa en tub. Det är så oerhört lite du behöver: en halv eller en kubikmillimeter. Tar du för mycket, riskerar du få så tjock färg, att det blir täckfärg: akvarellen förlorar därmed sin lyster.

Ibland, när du applicerar färg måste du ha en komplett uppsättning färgkakor: du måste snabbt ta lite av en speciell nyans. Du hinner inte skruva av hatten från någon tub (eftersom ditt konstverk kanske då hunnit torka för mycket under tiden).

Pipett

Pipett skaffar du på apoteket. Kostnad omkring en tia. Det är för omständligt att "ösa" upp vatten med en pensel i de mängder du ibland behöver.

Pensel.

Jag har klarat 20 års akvarellmålande med en enda pensel, mård/konstfiber, storlek 4 mm (se bild föreg sid). Penseln är viktig! Kostnad 50 - 100 kronor. Gillar du att peta bör du skaffa en pensel till, lite mindre storlek än den nämnda. Först då du gått igenom övningarna i boken och märker att du behöver en större pensel, skaffar du en sådan - men med de appliceringstekniker vi kommer in på, klarar du dig bra med en enda pensel.

Mugg

Du behöver en plastmugg att ha vatten i. Välj en som du inte kan förväxla med fikamuggen - elever har gjort misstag i sin iver! Det är kanske bäst att välja en glasburk.

Skålar

Du behöver skålar eller färgkoppar att blanda färg i. Du blandar inte färgen i facken på akvarellådan! Elever har tippat locken med den blandade färgen över färgkakorna av misstag. Dessutom har jag märkt: lådan kan rosta.

Tvättsvamp

Du behöver en äkta tvättsvamp (alltså inte av skumgummi eller skumplast) om du ska fukta papper eller måla stora partier. Det räcker med den minsta storleken. Vänta med att skaffa den, tills du inser du behöver den (jag har aldrig använt svamp).

Akvarellpapper

Det finns två skolor: att använda akvarellblock eller att spänna upp ett akvarellpapper på en skiva.

Akvarellblocket är limmat i kanten på 4 sidor runt om: det skiljer sig således från teckningsblock. Använd alltså inte teckningsblock till akvarell: är de inte limmade i kanten, bubblar sig papperet med oönskade rinningar som resultat.

Kostnad för akvarellblocket omkring 150 kronor. Då det kan innehålla 20 ark, är kostnaden 15 kronor per akvarell. Väter du inte papperet för mycket under ditt arbete, så det inte bubblar sig, klarar du dig med block. Skulle papperet bubbla sig, måste du spänna upp det på en skiva. En bubbla i det våta papperet gör att färgen rinner iväg med oönskat och svårreparerat resultat: då måste du i fortsättningen spänna upp papperet på en skiva. Då du efter köpet av ett block står med 20 likadana ark, kan detta vara en nackdel, om du inte trivs med just den kvalitén du skaffat. Se råd om akvarellblock i nästa kapitel.

En skiva skaffar du i en trävaruaffär. Är ni flera som vill dela en skiva, är det lämpligt att dela masonitskiva i 10 lika stor bitar: varje bit blir då 62x49 cm. Kostnad per bit inklusive sågning: omkring 15 kronor. Tycker man bitarna blir för stora, kan man såga varje bit mitt av: man får då bitar på 49x31 cm. Är ni inte så många som delar, fråga efter spillbitar i trävaruaffären. Det händer att trävarufirman skänker bort spillbitar.

Hur du spänner upp ett papper på masonitskivan beskrivs på Uppspänt papper.

Ska du klistra upp ark, måste du ha speciella klisterremsor avsedda att fuktas.

Skissblock

Förutom den nämnda utrustningen bör du ha ett billigare skissblock, blyertspenna och radergummi. Ett skissblock har arken fästade endast längs ena sidan.

Hårtork

Har du hårtork, använd den med viss försiktighet för att påskynda torkningen. Vi ska inte åstadkomma rinn- och blåseffekter på detta sätt. Du behöver inte skaffa hårtork.

Papper

Med gräng menas papperets yta. Den grövsta grängen har handgjorda papper, speciellt dem man själv tillverkar. Den finaste grängen har släta papper.

Akvarellfärgen uppför sig olika på olika papperstyper: grängen, papperets sugförmåga och tjocklek styr färgpigmenten. Tunga färgpigment (oxider av tungmetaller) uppför sig mycket livligt på en grov gräng och söker sig olika vägar (bild ).

Första gången du ska köpa ett löst ark eller akvarellblock: välj ett med medelgrov gräng som du tycker känns bra.

En välsorterad konstnärsmaterialaffär tillhandahåller även små buntar med utvalda papperskvalitéer: här kan du prova en mängd papper med olika gräng för en liten slant. Prova även att skissa med en mjuk grov penna på de olika sorterna, bara för att testa teckning!

Akvarellblock

Du kan välja ett block i storlek A4 till att börja med. Se till att det är rätt sorts block du väljer: det ska vara limmat i de fyra sidorna runt om.

Då du är klar med ditt verk, tar du en slö matkniv, letar upp en hörna, där arken inte är limmade och skär inifrån och ut.

Uppspänt papper

Du måste ha en skiva att spänna papperet på (se råd om masonitskivor  (länk). Du måste också ha klisterremsor som man blöter i vatten.

Fukta ena eller bägge sidorna på papperet med svampen eller direkt under kranen. Om du ska måla "vått-i-vått" eller tona papperet, är det alltid framsidan du väter. Du får prova dig fram med hur mycket vatten du kommer att behöva - men om det är lagom fuktigt, det vill säga om akvarelltekniken fungerar bra, vet du tyvärr inte, förrän du börjar måla.

Låt det dra någon minut, så papperet blir jämnt fuktat. Klistra därpå fast det på skivan med vattentålig tejp. Du ska inte spänna det, utan bara släta ut det. Tekniken är den, att ju blötare papperet är, ju mer sväller det. Då det torkat lite, hindrar tejpen det att krympa: det blir då slätt.

Det ska aldrig få bubbla, då du målar: skulle det ske, har du blött det för lite innan du klistrade fast det. Det är tyvärr inget att göra åt just det verket som du håller på att måla, men däremot får du komma ihåg att blöta nästa papper ännu mer. Olika papperskvalitéer suger åt sig olika mycket och sväller olika. Det är också väldigt svårt att avgöra ett pappers fuktighet genom att titta på det: en del papper blir blanka av fukt, medan andra aldrig blir det. Vidare bubblar sig olika papperskvalitéer olika mycket. Du får helt enkelt prova dig fram och undvika upprepa misstag: detta får bli din erfarenhet.

Har du reserverat hela arket till ditt blivande verk (att ha en bild över hela pappersytan), klistra då fast ett mindre ark fast exakt av samma papperstyp bredvid. Det lilla arket har du för att testa blandad färg på, innan du applicerar färgen på det som ska bli ditt verk. Det är ingen vits att prova färg på en annan typ av papper än det som motivet ska vara på: färgstoffen fungerar kanske olika på olika papperskvalitéer. Av den anledningen ska du aldrig prova blandad färg på ett billigt skissblock: resultatet kan avvika.

Det är också vanligt att konstnären i stället reserverar en bit på papperet just för att testa färgblandningar. Du ser der överst till höger på bilden och du kommer att se det på många andra exempel.

Lär känna dina färgkakor

Rita en färgcirkel. Märk ut "Y" för gul (yellow), "G" för grön, "R" för röd och "B" för blå.

Dina färgkakor bör vara märkta med vad slags färgpigment de består av. Studera den kemiska beteckningen (t ex Kadmiumoxid). Ta färg direkt från kakan. Sätt en färgklick på ett kladdpapper och försök komma underfund med var på eller i cirkeln de bör vara. Ju närmare mitten av cirkeln, ju svagare, brunare och/eller mörkare. Ju klarare och/eller intensivare färger, ju närmare cirkelns kant. Då du placerat färgklicken någonstans inne i cirkeln eller på cirkeln, skriver du bredvid den namnet på färgkakan (bild nederst på föregående sida).

Efterhand som du skaffar fler färgkakor, placerar du ut dem i ditt diagram. Du bör enligt nyssnämnda resonemang skaffa klara och/eller intensiva färger som ligger på cirkelns periferi: dämpade, bruna och grå färger kan du alltid blanda.

Skydda för handens fett

Det är lika bra du lär dig att ha en bit löst papper under handen, som du stödjer mot ditt blivande verk. Handens fett gör att akvarellen fäster sämre på vissa ställen.

Teknik 1

Lär dig planera målandet genom att alltid skissa (ringa in) området innan du målar. Skissa för denna övning ett område som är 5 x 20 centimeter på ditt papper. Blanda valfri färg i en kopp. Testa så nyansen är lagom.

Nu ska du luta ditt blivande konstverk ungefär 45° och hålla denna lutning hela tiden. Börja att täcka från en valfri kant på din skiss. Eftersom du lutar papperet, kommer färgen att rinna. Se till att den samlas i en kant i den riktning där färgen ska appliceras. Den ska inte rinna okontrollerat, utan du styr färgens utbredning med penseln. Färgen kommer genom papperets lutning att täcka jämnt, efterhand som den rinner vidare. Applicera hela tiden så mycket blandad färg, att det står en "ås" med färg mot det håll färgen ska sprida sig. Det får aldrig vara så lite färg på något ställe att den torkar och bildar en kant, förutom där du med skissens hjälp bestämt det ska vara en kant.

Du har gott om tid: området du ska täcka kan ta 5 minuter att måla. Det är emellertid under detta ögonblick du måste ignorera om telefonen eller dörrklockan ringer. Du kan inte heller avbryta applikationen genom att blanda mer färg.

Då du kommer till slutet av det område som ska täckas, ta mindre mängd färg. Det ska gå "jämnt ut". Du hinner justera det sista området med mer färg eller genom att suga upp överskottet med en urkramad pensel eller en spetsig hörna av ett hushållspapper innan det torkat.

Alternativt kan du låta överflödet av färg gå utanför det uppskissade området, under förutsättning att du kommer att skymmas vid inramningen. Men det är inte alltid detta går: lär dig därför tekniken ovan.

Låt papperet behålla lutningen medan det torkar. Har du en hårtork, använd den försiktigt för att förkorta torktiden. Skulle du använt så mycket vätska, att papperet bubblar sig, överväg att skaffa en skiva att spänna upp akvarellpapper på i fortsättningen. Genom att luta papperet medan färgen torkar kan du undvika att färgen samlas på vissa ställen.

Då detta torkat, ska det inte synas någon intorkad linje mitt i området. Skulle det vara så, gör om övningen tills du bemästrar den! Skulle du fått en ful torklinje på fel ställe, går den inte att reparera! Ger du dig på den blir skadan förvärrad. Den går att gömma med täckfärg, men då är det ingen akvarell längre.

Har du svårt med övningen, fråga efter lämpligt akvarellpapper i handeln: ett bra papper hjälper dig. Det finns faktiskt så starkt sugande papper, att övningen inte går att göra.

Av denna övning har du förstått, att du kan täcka stora områden med en ganska liten pensel.

Behåll alltid övningarna! Gå tillbaka då och då och fundera på varför resultatet blev så. Ta lärdom!

Denna teknik kallas ibland lavering. Men för mig är lavering detsamma som att med vatten blöta upp en bläcklinje.

Teknik 2

Skissa ett nytt område då du klarat Teknik 1 . I detta fall låtsas vi det vara en himmel som ska täckas. Hus och träd sticker upp i himlen: där ska du inte ha färg.

Upprepa övningen. Använd blå färg, eftersom det är himmel. Här måste du hela tiden luta papperet åt olika håll, för att få in färgen i alla hörnor på det område du skissat. Sug upp och dra ut färgen, så du styr täckningen.

Då du är klar med denna övning, ska den vara jämnt täkt liksom  Teknik 1. Det får inte synas att du haft problem med att få färgen att täcka på något ställe.

Detta är mer en övning än teknik, men för att inte förväxla detta avsnittet med de andra övningarna som kommer, kallar jag den "teknik" och lägger den till detta avsnitt. Det är fortfarande "lavering".

Teknik 3

Gör om Teknik 2. Ta blå färg även denna gång. Denna gång ska du droppa vatten i den halvtorkade färgen: du får då moln i din himmel (bild nedan). Olika färgpigment och olika papper reagerar olika: du måste lära dig bedöma då färgen verkar "lagom torr": det är just i det rätta ögonblicket du ska applicera mer vatten. Med en kraftig droppe vatten ska molnen forma sig själv. Studera hur vattnet löser upp färgpigmenten och föser iväg dem.

Denna teknik kallas ibland "irritering".

Teknik 4

Rita en färgcirkel igen och applicera färgerna som beskrivits tidigare (länk). Denna gång placerar du en droppe vatten i varje färgklick. Liksom i föregående övning får du avvakta tills färgen verkar vara "lagom torr" och applicera vatten just då (bild nedan). Skriv namnen på färgpigmenten. Lägg märke till att vissa färgpigment reagerar annorlunda än andra. Det har att göra med hur tunga färgpigmenten är och hur de fungerar just på den papperskvalitén. Skaffar du annat papper, gör om denna övning.

Har du skaffat alltför billiga färgkakor får du kanske inte denna reaktion!

Teknik 5

Upprepa Teknik 4. Denna gång tar du lite färg från en annan färgkaka och droppar i den halvtorkade färgen (bild nedan till vänster). Det ska vara ganska koncentrerad färg du droppar i. Det är här du tar färg direkt från färgkakan. Har du 12 färgkakor får du 132 kombinationer: alla reagerar olika. Detta är för komplicerat för färgcirkeln - du kan arrangera proverna som en tabell i stället. Skriv upp namnet på den första färgen och namnet på den färg du droppar i vid varje övning.

Denna teknik kallas ibland "nebulosor".

Teknik 6

Du gör som i Teknik 3, men applicerar i stället en mängd vatten på papperet. Du tar därpå ordentligt med färg direkt från färgkakan på penseln och droppar i den våta färgen. Studera på nytt hur pigmenten kryper ut på papperet (bild nedan till höger).

Nu har du lärt dig lite om hur akvarellen fungerar. Den har tekniker, som inga andra metoder har. Nu kan du börja måla egna alster. Du kan fortsätta nedan och lära dig en ny teknik, då du känner för det. Men du måste fundera hur du ska göra ditt alster, vilken teknik som är bäst. Hela tiden måste du gå tillbaka hit för att hålla alla tekniker i minnet. Du kan fortsätta med avsnitt Planering av målandet, eller lära känna en teknik till, nedan. Gå inte igenom alla teknikerna på en gång! Du måste hinna fundera på vad varje teknik innebär.

Även denna teknik kallas "nebulosor".

Teknik 7

Upprepa Teknik 1. Denna gång ska du medan du drar ut färgen över papperets yta spä ut med mer och mer vatten: Du ska få en jämn övergång från den färg du har tänkt till intet. Det ska inte synas någon skarv i övergångarna.

Tekniken kallas lavering eller lasering.

Teknik 8

Blanda till två olika färger i två olika färgkoppar. Upprepa Teknik 7 med den ena tillblandade färgen. Då du förvissat dig om att färgen torkat ordentligt, applicera den andra färgen på samma yta, men omvänt: där den först applicerade färgen tunnades ut till intet ska du nu börja applicera den nya färgen, så resultatet blir en jämn övergång från den ena färgen till den andra. Var försiktig, då du applicerar det andra färglagret: det understa får inte lösas upp.

Behåll färgen i kopparna tills du börjar med Teknik 10.

Denna teknik kallas lasering.

Teknik 9

Upprepa Teknik 8, men här ska övergången ske från den ena färgen till den andra direkt i den våta färgen.

Studera skillnaden i färgblandningen mellan dessa 2 sista övningar, då det torkat. Finner du ingen större skillnad, prova med andra färgpigment! Behåll annars färgerna i kopparna till nästa övning!

Det är inget speciellt namn på denna teknik: möjligen färgövergångar.

Teknik 10

De två färgerna du har från Teknik 8 slår du samman i en kopp. Då du blandat dem, applicerar du färgen på papperet. Jämför de 3 sista övningarna: den sista bör ha gett det livlösaste resultatet, medan Teknik 8 bör ha gett det intressantaste.

Detta är ingen teknik, bara färgblandning.

Teknik 11

Måla ett litet parti och låt det torka. Då det är fullständigt torrt, prova att radera bort lite färg med ett radergummi. Försök erhålla olika nyanser.

Detta är ingen teknik; det bara råkar bli så, då man raderar blyertslinjer (alltför kraftigt).

Teknik 12

Måla på nytt ett litet parti och låt det torka. Skrapa försiktigt bort färgen med hela eggen på ett rakblad.

Kallas "skrapteknik".

Teknik 13

Ta fram en sax med inte alltför vassa spetsar. En skruvmejsel eller ett penselskaft går också bra. Applicera lite färg. Skrapa lite i färgen innan den torkat.

På detta sätt kan du göra grässtrån, bladnerver, bark i stammar o s v.

Akvarellisterna lät för 100 år sedan vänster tumnagel växa och klippa den till en klo: med den gjorde de denna teknik.

Denna kallas ibland skrapteknik, men eftersom man snarare rispar upp än skrapar av, borde kanske rispteknik vara ett bättre namn.

Detta var den första teknik jag lärde på studiecirkel: handledaren gjorde ett outplånligt intryck i min halvfärdiga akvarell och min själ.

Teknik 14

Upprepa Teknik 13, men rispa innan du lägger på färg. Jämför skillnaden mellan dessa två tekniker.

Teknik 15

Ta fram ett stearinljus eller en ask med vaxkritor. Dra lite linjer på ett papper med ljuset eller kritan. Nackdelen, om vaxet är vitt, är att linjerna inte syns. Applicera lite färg på stället och studera resultatet.

Gör om övningen med en färgad vaxkrita.

Kallas maskeringsteknik.

Teknik 16

Om du vill satsa en 50-lapp, skaffa maskeringsvätska för akvarell. Det är en utspädd gummilösning. Använd en syntetpensel då du applicerar lösningen: gummit fastnar på hår och är svår att avlägsna. Applicera den där du inte vill ha akvarellen. Låt gummilösninge torka.

Applicera sedan färg.

Vänta tills papperet är absolut torrt. Dra därpå av gummit. Följer papperet med, är det inte tillräckligt torrt: gummihinnan ska gå lätt att dra av. Har du råkat dra av pappersytan, går skadan inte att reparera.

Gummit har den fördelen att det syns där det appliceras, jämfört med den vita vaxkritan: gummit är svagt gulaktigt.

Även detta kallas maskeringsteknik.

Teknik 17

Ta fram en kasserad akvarell. Prova att tvätta av lite färg under en rinnande kran med hjälp av pensel eller en svamp. Du kan ta bort färgen delvis eller ganska mycket. Det brukar bli en rest kvar. På detta sätt kan du rädda ett viktigt verk.

Detta är urtvättningsteknik. Nybörjaren kanske tycker att det är en teknik avsedd att avlägsna fadäser: man kommer snart fram till att denna teknik ger intressanta effekter, som man kan bevara och arbeta vidare med.

Teknik 18, Upptorkningsteknik

Detta är inte samma som Teknik 17: här suger du upp den våta överflödiga färgen med spetsen på ett hushållspapper eller en torr pensel. Den rinner alltså inte omkring som den andra tekniken.

Även denna brukar kallas urtvättningsteknik.

Teknik 19, Måla med hushållspapper

Då du ändå är inne på att suga upp överflödig färg med hushållspapper, kommer du att finna att det går lika bra att måla med hushållspapper. Varför skaffa stora dyra penslar? Naturligtvis är inte målarredskapet hållbart, men då du jagar sekunder och har inspiration och skaparglädje, använder du säkert redskapet du redan har i handen.

Teknik 20

Ta fram Teknik 3, med molnen.

Det finns annat sätt att göra nyanser, genom att tillsätta vit färg, men denna får inte samma lyster som Teknik 3. Om du ska göra ett porträtt är det emellertid lättare att blanda vitt i färgen: olika tjocka appliceringar påverkar inte nyansen så mycket.

Blanda till lite färg i 3 - 4 olika koppar. Försök blanda samma nyanser som i Teknik 3, men genom att blanda vitt i färgen. Försök få motsvarande resultat. Observera att den blir livlösare än Teknik 3 och är mer täckfärg än akvarell.

Tekniken kallas "täckfärg".

Teknik 21

Om du brukar spänna upp papper på en skiva, prova denna övning.

Vänta med att spänna upp det.

Skissa upp motivet (eller hoppa över blyertsstrecken).

Blanda färg till hela papperet.

Spänn upp papperet. Medan det är uppspänt och fuktigt, tona hela ytan med en färg.

Börja måla motivet direkt i den våta färgen. Nu hinner du inte blanda färg: ta färg direkt från färgkakorna. De sista penseldragen gör du då papperet är torrt: då ska du avsluta målningen. Du har alltså ungefär en kvart på dig att måla. Fortsätt sedan inte att måla, då papperet är torrt: det ingår inte i denna övning.

Studera resultatet. Lägg märke till hur olika mycket olika färgpigment krupit ut, då papperet varit mer eller mindre fuktigt.

Många konstnärer arbetar med denna teknik.

Teknik 22

Denna teknik är tvärs emot vad som nämnts tidigare: du målar med en ganska torr pensel, eller på ett papper som hastigt suger upp vatten. Den är enklare att använda, men ger inte samma lyster som de andra. Det underliggande färglagret ska inte blandas med nästa applikation. Här gäller tumregeln, som vanligt inom akvarellen: maximalt 3 färglager, annars blir intrycket för tungt, för dött. Här behöver du inte prova färgblandningarna så mycket vid sidan om: du har så lite färg i penseln att du kan vara djärv nog att genast applicera den. Färglagren rinner inte så mycket som för de andra teknikerna: här är det mera penselföringen som styr intrycket.

Teknik 23

Skaffa  färgat papper. Det får inte vara för mörkt. Prova hur akvarellen fungerar på detta. Det är egentligen inte akvarell längre, utan täckfärg. Det är inte samma som Teknik 21, utan ger en helt annan färglyster. Här bredvid visas en tupp jag målat med denna metod. På en kurs jag höll i målade vi av granna höstlöv. Jag vill minnas att vi hade ganska mört färgade papper, mörkbruna och till och med svarta: prova gärna, men som nämnt är det inte fråga om akvarell längre.

Teknik 24

Du kan styra var färgen hamnar genom att luta papperet. Denna teknik är således vad man inte ville åstadkomma i Teknik 1: här ska du få färgen att samla sig på vissa ställen medan den torkar.

Teknik 25

Du kan överdriva Teknik 24, så att färgen rinner iväg. Du kan också blåsa på den med munnen eller en hårtork.

Teknik 26

Att mekaniskt trycka ut den otorkade akvarellen. Detta sker genom att lägga akvarellfärgen på en glasskiva och lägga på ett papper i färgen. Det går också att lägga rikligt med färg på papperet och trycka glasskivan på.

Teknik 27, Stänkmålning

Med en stor pensel tar du så mycket färg, att du kan stänka. Prova med att ha mer eller mindre mängd vatten i färgen. Prova med att bara stänka med penseln, slå plåthylsan på penseln mot något föremål (t ex fingret) eller att riva penselborsten mot något föremål (eller med hjälp av nageln).

Teknik 28, Lavering

Med lavering menar jag egentligen att blöta upp bläck- eller tuschlinjer. Detta är egentligen att ändra en bläck- eller tuschteckning en smula: i stället för att ange gråskalan på vissa ytor med pennstreck, kan gråskalan åstadkommas genom att man med vatten drar ut en vattenlöslig linje.xxx

Teknik 29 

Med vattenlösliga färgpennor kan du åstadkomma en lavering. Färgpennorna är emellertid inte bra, då du på detta sätt inte lär dig akvarellteknik. Du kan inte heller göra om en teckning med färgpennor och blöta upp den med vatten för att åstadkomma en akvarell. Det blir en slags lavering. Pennstrecken från dessa pennor har heller inte samma lyster som resultatet blivit då du blött upp linjen (skillnaden beror nog på att det i första fallet är koncentrerat stoff ovanpå pappersytan; detta blöts sedan upp, finfördelas och sjunker ner i papperet).

Teknik 30, stämpling

Prova att skära ut en stämpel i t ex en rå potatis och stämpla olika färg med den.

Teknik 31 

Är du intresserad av teckning, prova att göra ett motiv som en färdig teckning, fast med svaga valörer och pennstreck. Då denna är klar, färglägger du svagt med akvarell.

Teknik 32

Att kombinera akvarellen med täckfärger (gouache). Med försiktig applicering av täckfärgerna kan man ändra akvarellen. Man kan lägga ljust på mörkt. Dock kan betraktaren som är medveten om denna tekniken direkt se om det är en äkta akvarell eller en kombination med täckfärg: antingen är de vita partierna omålat papper, eller så ligger det vita ett stycke ovanpå pappersytan.

Nu är det slut på genomgången av de olika teknikerna!

 Färgövning 1

Be en kamrat sätta en färgklick på en bit papper. Ett skissblock går bra. Riv eller klipp ut det. Det kan vara stort som ett frimärke. Arbetar ni i studiecirkel, lägger samtliga fram en sådan lapp, varpå var och en tar en som han/hon inte gjort själv.

Nu ska du blanda samma nyans som provlappen. Applicera färgen på ditt akvarellpapper och lägg provet bredvid. Du ska kunna hitta rätt nyans. Jämför med din färgcirkel: avviker nyansen ska du med hjälp av färgcirkeln kunna komma fram till i vilken riktning du ska gå. Har kamraterna andra färgstoff än dig, kommer du förr eller senare att upptäcka, att du inte kan blanda vilka nyanser som helst: någon kamrat kan ha använt en färgkaka med renare färg, en som ligger längre ut på färgcirkeln, än de färgkakor du har.. Du behöver i så fall skaffa fler färgkakor.

Färgövning 2

Upprepa med en brädbit. Du ska kunna blanda exakt samma nyanser.

Färgövning 3

Upprepa med en blomma. Ta lätt på skissandet i denna övningen. Det är färgen du ska lära dig blanda. Blanda till färg i olika koppar som stämmer med de ljusa och mörka partierna (dagrar och skuggor) på föremålet.

Färgövning 4

Upprepa med en frukt. Bry dig inte om fruktens form.

Färgövning 5

Be någon göra om Färgövning 1, men på en större lapp. Vik den, så den får skuggor. Blanda till olika nyanser för dagrar och skuggor och försök måla av den vikta lappen.

Övning 1 

Ta fram ett blad (löv).

Planera var på papperet du ska måla det och var på papperet du kan testa färgnyanser.

Gör en ganska noggrann skiss av bladet: konturen bör vara detsamma. Gör skissen lika stor som bladet.

Bladet är platt, så bry dig inte om det tredimensionella utseendet. Om det inte är helt plant, kommer ena delen av bladet att ha mer eller mindre ljus (skuggor och dagrar) än någon annan del.

Blanda till färg i flera koppar, som motsvarar alla nyanser du kan se på bladet.

Måla därefter av bladet så noga du kan. Använd någon av teknikerna 1 - 15.

Gör om övningen på samma papper ett par gånger. Du blir efter hand "varm i kläderna". Bästa effekten, kommer du att upptäcka, får du om du skrapar i den våta färgen, tvättar ur och droppar i färg: detta är kreativitet och skaparglädje.

Nu kommer avgörandet. Tejpa upp förebilden på papperet. Betrakta övningen på ett par meters håll. Om du kan avgöra vilket som är äkta blad (löv) mot dina övningar, måste du träna mer. Upprepa tills du inte kan se någon skillnad.

Därefter ber du en kamrat betrakta övningen på ett par meters håll. Om inte heller kamraten kan avgöra vad som är äkta blad (löv) eller inte, har du klarat av denna övning. Du har då lärt dig att blanda samma nyans som förebilden. Det är inte alltid ett konstverk måste återge något så exakt, men det kan vara bra för dig att ha tränat på det.

Övning 2

I nästa övning tar du en förebild som är mer tredimensionell och har svårare färger att återge. Du väljer ut en blomma som lyser i en speciell färg. Kan du knipa av den är det bra: det är inte meningen du ska måla ett större konstverk, utan bara själva blomman, en bit av stjälken och kanske ett blad.

Studera (länk till oljemålningsboken), där det står hur du mäter proportioner.

Planera var på papperet du ska skissa och var på samma papper du kan testa färgblandningarna.

Eftersom blomman är mer tredimensionell än ett platt blad (löv), finns det säkert mer skuggor och dagrar än vid förra förebilden.

Blanda först till färger för blomman i olika koppar och måla den med samma tekniker som i Övning 1. Har du svårt att finna samma nyans som förebilden, kan du antingen dämpa belysningen på föremålet eller be om råd angående inköp av en eller två nya färgkakor. I och med du dämpar belysningen på föremålet, kommer återgivningen av färgerna att gå från färgcirkelns ytterkanter in mot mitten (mer dämpade). Lyckas du inte få tag i lämpliga färgkakor, kan du dra slutsatsen, att vissa färgnyanser är förgängliga: blomman vissnar; det finns inga hållbara färgpigment i vissa nyanser.

Då du målat blomman, målar du eventuellt en bit stjälk och ett blad.

Därefter gör du samma som på Övning 1: ser om du hittar en skillnad mellan förebilden och ditt konstverk. Är du nöjd, ber du en kamrat granska.

Övning 3

Du gör samma som i Övning 2, men målar av en tomat- och en gurkskiva.

Övning 4

Du gör samma som i Övning 2, men med en träbit. Denna övning är lättare: du behöver inte skaffa fler färgkakor. Eftersom träbiten ligger på ett underlag, studera skuggorna. Skuggorna har alltid samma färg, som om när man skymmer belysningskällan (lampan eller solen): det som då återstår, himlen eller taket, lyser på skuggan. Utomhus blir skuggorna blå (himmelens blå färg, om vi skymmer solen), inomhus är kanske skuggorna gula (takets eller väggarnas återspeglande färg om vi skymmer belysningskällan).

Övning 5

Du gör samma som Övning 2, men med en frukt. Välj ännu inte en frukt som är genomskinlig, (typ vindruvor, som du bör vänta med). Imitera fruktens struktur.

Övning 6

Du måste träna på en jämn övergång mellan olika nyanser på ett vitt eller grått tredimensionellt föremål. Ta fram ett ägg eller en grå boll.

Skissa av föremålet. Blanda till färger. Studera teknikerna du gått igenom och fundera på vilken som lämpar sig bäst. Studera om föremålet är blankt eller matt. Är det matt sker en mycket jämn övergång från ljust till mörkt på föremålet; är det blankt, är övergången markant.

Försök återge föremålets olika valörer utan att få fula torkkanter i din akvarell.

Övning 7

Du gör samma som i Övning 5, men med en enfärgad boll. Lägg inte så stor vikt vid skissandet. Inte fullt korrekta konturer justerar du efteråt, då du under målningens gång upptäcker att de är fel.

Innan du börjar blanda färg, gör även en enkel skiss på en bit papper. Förutom som vid övningen med ägget, då du bara hade att avgöra gråskalans valörer, tillkommer bedömningen av olika färger. Låtsas att det är tre lampor som belyser föremålet: en vit, en röd och kanske en blå.

Förutom att du har ett parti som är ljusast, eventuell ett blänk, om föremålet är blankt, bör det vara en del som är rödast, blåast eller gulast på föremålet: förutom de tänkta olikfärgade lamporna belyser föremålet med olika färger, kanske påverkar omgivande färgade föremål det: ett rött draperi färgar säkert ena sidan av föremålet. Studera färgskiftningarna: det är detta som ger föremålet ett tredimensionellt utseende.

Observera att om föremålet är blankt, har blänket samma form som belysningskällan: lampan, solen, fönstret eller himlen återspeglar sig i ett blankt föremål.

Bestäm också vad som är det mörkaste partiet på föremålet. Det är skuggan.

Gör anteckningar om allt detta på din skiss på ett speciellt kladdpapper.

Om du studerar bilden ovan, målade jag den som om jag tänkte mig att tre lampor belyste en boll. En lampa orsakade det vita blänket, medan en svag röd lampa kom uppifrån höger och en svag gul nedifrån vänster.

Därefter blandar du till färgerna. För föremålet behöver du säkert blanda till färg i fyra olika koppar. Börja med grundfärgen (den brungula). Därefter blandar du till den som ska skifta i rött, vara klarare gul och det som ska vara skuggan på klotet. Har du blandat till rikligt med brungul färg, kan du ta lite av denna i de tre andra kopparna: det underlättar blandningen. Lämpligt är också att överdriva färgerna i de tre sista kopparna: då du målar kan du ta lite av den första (brungula) på penseln - eller så kanske du rent av har applicera denna brungula på papperet, som då kommer med.

Börja med att färglägga hela klotet. Ytan får inte torka förrän du är klar med din akvarell. Torka upp färgen med en urkramad pensel eller spetsen på ett hushållspapper där blänket ska komma. Du kan också prova att droppa rent vatten där. Vitt ska du inte måla med. Medan de andra ytorna fortfarande är blöta, applicera de andra färgblandningarna.

Övning 8

Som jag nämnde tidigare bad jag dig att vänta med att måla ett transparent föremål, som till exempel en vindruva. Då du målat Övning 7, kan du med lätthet förvandla ett homogent klot till ett transparent.

Om blänket är på övre delen av klotet, har du en perfekt utgångsbild till att lära dig hur ljuset kommer i en genomskinlig kropp. Skulle inte blänket vara på övre delen av klotet, får du ta fram en annan bild att utgå ifrån.

En genväg, som betraktaren av konstverket allmänt accepterar, är att man vänder upp-och-ner på det avmålade homogena klotet, för att det ska motsvara den sökta ljusgången hos ett genomskinligt föremål. Blänket måste fortfarande vara kvar på samma ställe, men sedan kommer de näst ljusaste partierna på en transparent kropp att vara där de mörkaste partierna är på en homogen kropp, och omvänt. Du målar alltså av din upp-och-nedvända bild, men placerar blänket där det rätteligen hamnar.

På bilden är tre av kloten är homogena, men det fjärde, nere t h, är genomskinligt.

På så sätt får du den sökta genomskinligheten i druvorna och andra kroppar som är mer eller mindre genomskinliga.

Naturligtvis syns det inte på ett ensamt föremål, om det är genomskinligt eller ej: det är först då du målat omgivningen som betraktaren uppfattar det korrekt.

Övning 9

Då ögat på en avbildad individ står för det mesta av uttrycket och en del av färdigheten med att måla bra ögon knyter an till förra uppgiften, tar jag upp tekniken här.

För personporträtt: Börja med att svagt skissa upp två bollar, lika stora som ögonvitorna och med ögonens avstånd.

Rita därpå iris, fortfarande svagt. De ska vara omkring 10 mm, exakt lika stora. Om du placerar dem mitt på ögonvitorna och gör dem cirkelrunda, kommer ögonen på porträttet att följa dig, vart du går i rummet.

Rita därpå pupillen, omkring 5 mm i diameter.

Övre ögonlocket ligger nästan på pupillen; det undre ligger i nedankanten på iris. Skissa upp detta.

Därpå måste du bestämma var ljuset faller. Redan nu kan du lära dig, att har man möjlighet att placera ljuset, placerar man det alltid, så det faller från vänster. Blänket hamnar således upptill till vänster på det vänstra ögat. Rita blänket på porträttets vänstra ögonvita. Eftersom ljuset faller från vänster, får det högra ögat betydligt mindre blänk: näsan skuggar en aning. Ögonvitan är ett blankt klot, samma övning som ägget.

Blänket ligger även på iris och över det svarta hålet: lägg märke till att hinnan över iris bildar en liten "bulle" över den klotrunda ögonvitan. Det som blänker i ögonvitan kommer att få en något annorlunda blänk över iris. Glöm inte att det andra ögat, som träffas av mindre ljus, får mindre blänk än det första. Skissa partierna där blänken ska vara: här får du inte applicera färg alls! Har du övat att maskera med gummilösning (Teknik 16), kan du maskera med gummi här: det underlättar målandet.

Därpå börjar du måla ögat. Börja att måla ögonvitan som du gjorde i övningen med ägget. Eftersom blänket är det ljusaste partiet på porträttet, får du ha ljusgrått som det ljusaste partiet på ögonvitan.

Den mörkaste delen av ögonvitan är nedtill; ögat till höger på porträttet är mörkare än det andra. Därtill kommer en 1 mm bred skugga från övre ögonlocket. Du kan också lägga en mycket svag röd klick i ögonvrån. Dessa två sistnämnda tipsen är dock inte helt nödvändiga att utföra.

Därpå målar du iris. Kom ihåg, att detta är en genomskinlig kropp: ljuset kommer in upptill, men går igenom och kommer ut nedtill. Den ljusaste delen (näst efter blänket) av iris är därför nedtill, den mörkaste upptill.

Därpå sätter du en svart prick mitt i iris.

Övning 10

Från och med nu gör du hela motiv. I de tidigare övningarna spelade motivets bakgrund och underlag ingen roll. Det gör det nu. Från och med nu utgår du ifrån hur stor den blivande ramen på tavlan blir (gärna ett standardmått). Även om du inte tänker rama in verket, lär dig redan nu att utgå från ram-måttet. Rita ut det (se Att blanda färg).

Välj ett föremål att måla av. Ta en hel blomma med blomkruka, frukt på ett fat eller ett prydnadsföremål. Tänk på att blankt porslin är svårt att måla av, liksom ellipser (kaffekoppar). Placera också ut underlag och bakgrund. Det går aldrig att fantisera dit efteråt!

Gör en noggrann skiss på akvarellpapperet: dock med lätta blyertslinjer.

Gör en enklare skiss på skissblocket. Märk ut vad som är ljusast, mörkast, gulast och så vidare. Blanda vissa viktiga färgklickar och sätt ut dem på skissblocket: du balanserar färgerna. Fundera också på vilken teknik som är lämpligast för respektive av de olika partierna.

Nästa fråga är om färgen ska gå ut till ramen (din markerade rektangel) eller tona ut mot den. Beträffande oljemålningar lämnar man i regel inte målarduken bara. Då det gäller akvarell kan man lämna vissa partier av papperet omålat. Om färgen inte ska gå ut till ramen: markera (mycket svagt) hur långt ut den ska gå. Försök i så fall lämna t ex 2 cm mellan färg och ram runt om - ojämnt avstånd ser inte bra ut. Har du bestämt dig att inte ha färg ut till ramen, bör den försvinna i intet: se Teknik 7 .

Måla därefter av motivet. Under målningens gång bör du låta det torka, varefter du tar ett par steg från verket och granskar det.

Antal lager bör aldrig överstiga tre: då övergår akvarellen till täckfärg och förlorar sin lyster.

Då du är färdig och det torkat ordentligt, kan du välja mellan att försiktigt radera blyertslinjerna eller låta dem vara. Blyertsen ligger på ytan och är lättare att avlägsna än akvarellen. En svag blyertsskiss stör oftast inte: det kan vara intressant att se en säker uppskissning, de ursprungliga tankarna.

Då du är nöjd, placerar du det så andra kan se det och ber om kritik. Göm undan förebilden: du har ju konstaterat med de tidigare övningarna att du kan måla av exakt. Nu gäller det hur folk uppfattar ditt verk. Nöjd dig inte med ordet "bra". Låt olika personer säga några meningar om det.

Nu får du alltså kritik om blyertslinjerna ska bort. Jag för min del accepterar alltid svaga blyertslinjer: det är intressant att se hur man skissat. Linjerna för att avgränsa färgen mot ramen ska däremot avlägsnas. Du kan radera blyertslinjerna endast något, om du vill, och dämpa ner dem en aning.

Från och med nu ber du alltid att få kritik. Berätta inte hur jobbigt det var eller liknande - verket ska tala, inte du. Frågar folk, ska du naturligtvis berätta hur det går till att måla akvarell och vad du vill uttrycka - det är alltid intressant.

Lägg också märke till att verket fungerar olika på olika avstånd. På längre håll ska det fånga din uppmärksamhet - på nära håll ska man se vilka intressanta tekniker du sysslat med.

Gåsamåleri

Djur brukar vara populära akvareller. Som jag nämnde har det hänt att folk rycker i en lyckad akvarell, medan man hänger upp den. Motiven har då rört sig om ett lyckat djur: ko, tupp eller gås.

Att måla en gås är inte så svårt som nybörjaren tror. Studera först övningen med bollen, se Övning 7 .

Skissa upp gåsen efter en förebild. Bestäm hur många färgnyanser gåsen består av: det kan vara vitt, brunt, svart o s v.

Fundera på vilken teknik som passar bäst på de olika områdena.

Planera också in bakgrunden. Den får inte stjäla intrycket från djuret: inte för kraftiga färger. En antydan till horisont och miljö är alltid bra. Den bör tona av mot ramen, eftersom bakgrunden är av underordnad betydelse.

Blanda därefter till en färg på djuret. Låt säga vit. Även om gåsen är vit, har det vita många nyanser. Blanda till 3 - 4 nyanser "vitt". Därefter målar du de vita partierna och försöker få djuret tredimensionellt, precis som bollen.

Då du målat det vita färdigt, låter du det torka.

Blanda en annan färg, till exempel brunt. Även denna bruna har många nyanser på förebilden. Måla de bruna partierna. Du kan få variationer genom att skrapa och blanda in täckvitt.

Fortsätt med de andra nyanserna på djuret.

Måla därefter ögat. Är det någorlunda stort, försök få det livligt som beskrivits enligt Övning 9 .

Måla bakgrunden till sist. Glöm inte att den ska ha mer dämpade färger än djuret.

Fler färgcirklar

Ta fram färgcirkeln du gjort i Färgläran.Denna återger de intensiva och klara nyanserna som gäller för föremål nära dig. Skriv "nära avstånd" på denna färgcirkel

Gör en färgcirkel till, som gäller för föremål ett stycke bort. Dämpa alla färger. Det röda är inte fullt så intensivt; det svarta inte så kolsvart. Alla nyanser du målat på färgcirkel 1 ska du göra en aning svagare på färgcirkel 2.

Då du är klar med färgcirkel 2, skriver du "litet avstånd" på denna.

Därefter gör du en tredje färgcirkel. På denna skriver du "stort avstånd". Här är alla nyanser ännu mer dämpade, jämfört med färgcirkel 3.

Dessa övningar är för att du ska förstå hur färgerna ändras på avstånd.

Är ni en grupp som målar, kan alla göra ett tiotal färgnyanser, frimärksstora, och klippa ut dem. Diskutera var varje nyans hamnar på färgcirkeln och hur stort betraktningsavstånd lappen hamnar på: färgnyanserna kommer att hamna på olika färgcirklar.